familjehem

Min kommun har börjat krångla igen. Det var inte så att dom hade godkänt min flytt, utan landstinget hade valt att gå in o betala tills dom lyckats övertala kommunen att ta över ansvaret. Så imorgon ska vi ha ett telefonmöte med handläggaren där, för att dom ska kunna starta en utredning. Jag är trött på att behöva höra alla dom här diskussionerna, trött på att gång på gång behöva argumentera för att komma härifrån. Det är ständiga upprepningar, ständigt nya människor som man ska förklara sin situation för. Det känns som att jag har andra saker som jag måste lägga energi på. Som hur jag mår o min behandling.

Hade psykologsamtal idag igen. Var helt slut efteråt. Kändes som om jag hade sagt för mycket. Ångrade mig o blev rädd för att jag hade släppt kontrollen. Men jag tror att det är bra, tror att det är rätt väg. Ska inte ha samtal på nästan två veckor nu.

Tisdag vecka 44 så åker jag o mina kontaktpersoner ner till familjehemmet på studiebesök. Det känns riktigt, riktigt bra. Om allt känns okej där o jag tror att det kommer fungera så kan jag flytta sen. Om en månad kan jag äntligen vara härifrån. Jag hoppas verkligen på det här.

perfekt dag

Jag har haft en perfekt dag. På riktigt. Hade mattelektion imorse o jag förstod äntligen vad jag höll på med. Jag har suttit i snart två månader med samma uppgifter o inte haft en aning om hur jag ska lösa dom, men helt plötsligt så släppte spärren o jag kunde räkna utan problem. I eftermiddag hade jag ett psykologsamtal som gick bra. Även om det är tungt att ta tag i allt jobbigt så känner jag att jag går framåt i behandlingen. O så det bästa av allt...

Kommunen har äntligen skrivit på alla papper angående en familjehemsplacering o jag ska få åka o träffa en familj om två veckor. Är så sjukt glad. Jag vill verkligen härifrån o jag har kämpat så hårt för att lyckas. Nu hänger det bara på mig. Om jag känner att det funkar med familjen så kommer jag få flytta om en månad. Mina kontaktpersoner berättade det här för mig i eftermiddags o sen dess har jag gått omkring o dårflinat. De senaste veckorna har verkligen varit uppförsbacke. Jag hade börjat tappa hoppet om att komma härifrån, men nu ser det ut att lösa sig.

influensavaccin

Jag befinner mig i ett halvtillstånd. Är för pigg för att sova, men för trött för att göra något vettigt. Har varit i skolan idag. Personalen har tydligen varit på min lärare om att jag har känt mig pressad av allt skolarbete så därför får jag inga hemuppgifter längre. Men det är ju inte lärarens fel. Det är mitt ansvar om jag väljer att driva på mig själv.

Har även blivit influensavaccinerad idag. Sjuksköterskan som först skulle sticka mig hade ingen aning om sprutan skulle ges i muskeln eller ens i vilken del av kroppen hon skulle sticka. Jag är spruträdd o ingenting kändes bättre av att se henne stå o fumla med sprutan. Jag sa till henne att hon som sjuksköterska borde veta hur man vaccinerar folk o om hon inte visste det så borde hon ta reda på det innan hon plockar in mig i behandlingsrummet. Hon försökte försvara sig genom att säga att det inte fanns någon ordination från läkaren. Men om det inte ens finns någon ordination så skulle hon ju inte ha kommit på det här med att vaccinera mig överhuvudtaget. Jag valde att lämna behandlingsrummet. Det kom en annan sjuksköterska efter en stund o hon hade inga problem med att sticka mig.

Ska lägga mig o kolla på film nu. Fight Club. Jag älskar den.

klar med min lista

Så. Jag har lyckats ta mig igenom dagens planering nu. Ska plugga lite till innan jag går o lägger mig men annars är det klart. Samtalet till M hoppar jag nog över, orkar inte. Tänkte belöna mig själv med att fylla min iPod med nya avsnitt av Mammas Nya Kille, sjukt roligt program. O så ska jag tvätta, fast det är mer som ett straff. Hatar att tvätta. Mest för att jag är så fruktansvärt dålig på det. Antingen krymper tvätten eller så missfärgas den det slår liksom aldrig fel. Dessutom försvinner det alltid strumpor o jag fattar inte hur. Jag hade förstått om det var väldigt, väldigt mycket tvätt eller om fler än jag tvättade samtidigt, men så är det ju inte.

Imorgon är det ny vecka. Älskar måndagar, älskar när veckan börjar igen o det finns aktiviteter på mitt schema. Helgerna är värdelösa härinne. Det händer ingenting.

Nästa veckas mål är att få någon att ta tag i planeringen kring min flytt. Har börjat ge upp att kommunen inom den närmsta framtiden kommer skriva på något papper. Läkaren här har skickat ner ett färdigskrivet avtal o det enda som krävs är att någon skriver under det. Dom har redan godkänt allting muntligt, men det krävs en underskrift för att kunna gå vidare till nästa steg i planeringen. Hade önskat att handläggaren förstod hur viktigt det här är för mig. För honom spelar det ingen roll om det går några veckor till, men för mig är varje extra dag härinne helt bortkastad. Jag har för längesedan kommit så långt jag kan här o det är dags att komma ut o vidare nu.

Det finns tydligen en plan B om kommunen fortsätter fucka upp o jag får hoppas att mina kontaktpersoner använder sig av den snart.

dagens planering

Jag har precis vaknat. Det allra första jag gjorde var att trycka i mig 130g Smarties o skölja ner dom med två burkar Coca-Cola. Sen gick jag ut o åt en tallrik pulvermos. Bara snabba kolhydrater, så nu kommer jag vara speedad i ungefär 3h, sen kommer jag bli trött o somna. Snyggt av mig...

Det här är det jag hade tänkt hinna med idag:

[X] se till att någon gör mitt veckoschema för kommande vecka
[ ] måla mina naglar rosa
[ ] städa rummet
[ ] plugga svenska
[ ] försöka hitta rätt i träsket av datorer o bestämma mig för vilken jag ska köpa
[ ] ringa M

Får se hur långt jag hinner innan kolhydratsförtrollningen bryts. Jaja, tänkte ta en dusch o klä på mig nu i alla fall.

bob hund

vågar du va rädd

faller jag på knä

om du ber mig

skola

Jag har suttit med mina skoluppgifter i över 4h nu. Det går inte speciellt bra, har kört fast, kan inte koncentrera mig. Mina tankar är överallt förutom där dom ska vara. Jag försöker skjuta bort allt som är jobbigt, samtidigt som jag ska försöka ta in information, det är omöjligt. Min lärare kommer bli besviken på mig, hon förväntar sig resultat o jag fattar ingenting av det jag håller på med just nu. Känner mig pressad. Jag har verkligen bra förutsättningar att lyckas, ändå går det inte.

Planerna på en familjehemsplacering går inte heller speciellt bra. Mina kontaktpersoner har försökt få tag i en ansvarig på kommunen hela veckan utan resultat. Det har snart gått tre veckor sen papperna om min kommande placering skickades ner för att bli påskrivna. Kommunen har i princip redan sagt att dom ska betala, men det behövs ett formellt beslut o det verkar ta tid. O innan dess så kan vi inte ens börja leta plats. Mitt tidigare mål var att få flytta senast sista september. Nu hoppas jag mest på att komma härifrån innan jul.

mattelektion

Det här lärde min mattelärare mig imorse:

- Lägger du ner så lägger du ner, den saken är klar.
- Frågan är om du någonsin kommer fatta det här.
- Med den inställningen kommer du aldrig att lyckas.
- Du kommer aldrig klara av en universitets eller högskoleutbildning om du inte förstår matten från grunden, ALLT handlar om matte, det kallas inte alltid matte men det ÄR matte, allt ÄR matte!!!

Sen lämnade han mig o gick för att titta till dom andra eleverna som satt i rummet bredvid. Matteläraren är schysst egentligen o jag antar att det här bara var ett försök från hans sida att peppa mig, men det lyckades inte riktigt. Efter att han gått så ritade jag en teckning i mitt räknehäfte, la huvudet på bänken, började gråta o somnade.

Det är jobbigt just nu. Jag sover extremt lite o glömmer att äta. Samtidigt pressar jag min själv att vara högpresterande i allt jag gör. Jag vill vara bäst i skolan, bäst på att spela trummor, bäst på mina sjukgymnastövningar, bäst på att vara mottaglig för behandling... Kombinationen av fysisktförfall o prestation funkar dåligt.

[o min dator går bara att ladda om jag virar sladden kring fingrarna o trycker den mot datorn på ett speciellt sätt, fast mitt alldeles för korta hår börjar växa ut till an acceptabel längd]

den smälter

Min dator är kass. Den håller på att smälta inifrån, så det är egentligen bara en tidsfråga innan den dör helt. Jag trodde bara att det var något fel på själva sladden... Den har krånglat senaste veckan, datorn har varit svår att ladda o nu håller batteriet på att ta slut helt. Så vi åkte iväg idag för att försöka få tag i en ny sladd. Första affären vi var i skickade vidare oss till en annan. O den andra affären så… Ja.

- Hej, jag behöver en ny sån här sladd.
- Mm… Den har ju lite konstig form.
- Haha, jo, den har ju det.
- Men är du säker att det inte är fel på datorn för… du sladden har… den har ju smält…
- Jaha.
- Du, din dator håller på att smälta inifrån…
- Oj, jag har tyckt att den verkar lite varm ibland.
- Haha! Men ta med din dator hit nästa vecka så kan jag titta på den. För köper du en sladd o den inte skulle passa så kan du ju inte lämna tillbaka den eftersom… Ja, eftersom den då kommer ha... smält...

Fan! Jag måste köpa en ny dator. Det är en sjukt jobbig oväntad utgift. Men det går inte att klara sig härinne utan dator. Jag använder den ständigt. Till att titta på film, göra skolarbeten, vara ute på Internet, skriva, lyssna på musik, ladda min iPod...

Fanjävlahelvetesatan! Det är precis så det känns just nu.