familjehem

Min kommun har börjat krångla igen. Det var inte så att dom hade godkänt min flytt, utan landstinget hade valt att gå in o betala tills dom lyckats övertala kommunen att ta över ansvaret. Så imorgon ska vi ha ett telefonmöte med handläggaren där, för att dom ska kunna starta en utredning. Jag är trött på att behöva höra alla dom här diskussionerna, trött på att gång på gång behöva argumentera för att komma härifrån. Det är ständiga upprepningar, ständigt nya människor som man ska förklara sin situation för. Det känns som att jag har andra saker som jag måste lägga energi på. Som hur jag mår o min behandling.

Hade psykologsamtal idag igen. Var helt slut efteråt. Kändes som om jag hade sagt för mycket. Ångrade mig o blev rädd för att jag hade släppt kontrollen. Men jag tror att det är bra, tror att det är rätt väg. Ska inte ha samtal på nästan två veckor nu.

Tisdag vecka 44 så åker jag o mina kontaktpersoner ner till familjehemmet på studiebesök. Det känns riktigt, riktigt bra. Om allt känns okej där o jag tror att det kommer fungera så kan jag flytta sen. Om en månad kan jag äntligen vara härifrån. Jag hoppas verkligen på det här.