mattelektion

Det här lärde min mattelärare mig imorse:

- Lägger du ner så lägger du ner, den saken är klar.
- Frågan är om du någonsin kommer fatta det här.
- Med den inställningen kommer du aldrig att lyckas.
- Du kommer aldrig klara av en universitets eller högskoleutbildning om du inte förstår matten från grunden, ALLT handlar om matte, det kallas inte alltid matte men det ÄR matte, allt ÄR matte!!!

Sen lämnade han mig o gick för att titta till dom andra eleverna som satt i rummet bredvid. Matteläraren är schysst egentligen o jag antar att det här bara var ett försök från hans sida att peppa mig, men det lyckades inte riktigt. Efter att han gått så ritade jag en teckning i mitt räknehäfte, la huvudet på bänken, började gråta o somnade.

Det är jobbigt just nu. Jag sover extremt lite o glömmer att äta. Samtidigt pressar jag min själv att vara högpresterande i allt jag gör. Jag vill vara bäst i skolan, bäst på att spela trummor, bäst på mina sjukgymnastövningar, bäst på att vara mottaglig för behandling... Kombinationen av fysisktförfall o prestation funkar dåligt.

[o min dator går bara att ladda om jag virar sladden kring fingrarna o trycker den mot datorn på ett speciellt sätt, fast mitt alldeles för korta hår börjar växa ut till an acceptabel längd]