Jag har varit för oinspirerad för att skriva dom senaste dagarna. Här händer absolut ingenting, tiden kryper fram. Helgen har jag ägnat åt att sova, titta på första säsongen av One Tree Hill, städa o äta skräpmat. Imorgon är det skola igen. Har fria lektioner på förmiddagen. All personal på avdelningen har åkt till Prag o blir borta till fredag, så här kryllar av vikarier. Jag är mest på rummen när jag inte är i skolan så antagligen kommer jag inte märka någon skillnad.
Idag har varit rena misären, en dag fylld av i-landsproblem. Har ätit för mycket kolhydrater o det kryper i kroppen o jag har sovit för länge så jag är helt slö. Dessutom har personal X klippt mig, alldeles för kort o jag är nära att börja gråta. Jag vill tro att jag är sådär coolt ”bryr mig inte”, men det gör jag ju! Jag är fylld av fåfänga o beter mig som en fjortis just nu. Jag går omkring på avdelningen o gnäller om mitt hår. Dom andra patienterna här droppar kommentarer som:
- Men vad kort det är!
- Varför är det ojämnt?
- Mitt hår är längre än ditt!
- Du ser ju yngre ut i alla fall...
- Varför är det ojämnt?
- Mitt hår är längre än ditt!
- Du ser ju yngre ut i alla fall...
Det känns som om jag borde fokusera på viktigare saker än det här, men det går inte just nu. Faaaaan!!!
3 kommentarer:
vill bara säga att jag älskar dig, oavsett om ditt hår är ojämnt eller inte. för du är zillen. och jag älskar min zill.
jag tror aldrig jag kallat dig zillen men iomed att det går att stava mes z så kommer jag att göra det i fortsättningen, hehe.
i afton zillen und karruz.
där du. känn på den.
jag älskar dig finaste i hela världen av hela mitt trasiga hjärta. du ger mitt liv en mening o min du är sylten på min havregrynsgröt.
dagens låt: den där med no doubt, run eller vad den heter.
pussar på*
men hjärtat, långt hår eller kort spelar ingen roll, du är omtyckt ändå. Och det växer ut snabbt igen. Fast det är för jävligt medan man väntar. Men det GÅR över av sig själv, det vet du väl? Och dessutom är en prinsessa alltid en prinsessa, oavsett! Puss!
zillen. det är så svårt att be om hjälp. det är så mycket lättare att bara ge den. men nu. nu behöver jag dig. mer än någonsin. det är typ, jag är lämnad ensam kvar.
säger jag inget tros allt vara bra.
säger jag något vill jag bara ha uppmärksamhet.
dom medicinerna dom ger mig nu mot min ångest är rena häst-medicinerna. jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. om jag ber dig - kan du finnas kvar då? kan du finnas där. kan du hjälpa mig igenom detta? för ärligt min zill, detta är bland det värsta jag varit med om. den totala ensamheten, all ångest all jävla skit. MEN har inte fallit tillbaka i gamla beteenden. istället söker jag nya positiva. jag måste för att orka. för att orka fortsätta. vill du ta min hand med gröna tumvantar?
älskar dig min princess lazy. fast jag kallar dig zillen.
*pussas*
Skicka en kommentar