Jag hade tänkt gå o duscha, men det är så sjukt kallt på mitt rum att jag drar mig för det. Ett av mina värsta i-landsproblem är att jag har fruktansvärt svårt att lämna en varm säng, eller varm dusch om rummet är kallt. Hatar att frysa.
Har varit i skolan o läst engelska i förmiddags. Träffade en skötare från sjukhuset jag kommer från, en skötare som har jobbat med mig mycket enda sen jag kom in första gången. Han hade varit o lämnat av en tjej här o medan han väntade på skjuts ner till stan så var han runt o tittade på kliniken. Vi sprang på varandra av en slump när jag var på väg tillbaka till avdelningen. Vi småpratade en stund o jag sa ungefär som det var, att jag mår bättre nu men verkligen längtar hem. Jag sa att jag slutat med mina mediciner o att jag går i skolan varje dag.
Jag tänkte på tjejen dom precis lämnat. Jag tycker synd om henne. Hennes helvete har precis börjat, medan mitt snart är över. För 3 månader sen så var jag i hennes situation. Jag hade precis blivit dumpad över 90 mil hemifrån. Jag har aldrig känt mig så liten, aldrig så ensam. Det var overkligt. Jag hade tvingats byta om till klinikens grå kläder o lämnat in alla mina egna saker. Jag stod bredvid en bältesbrits i ett isoleringsrum o tänkte att jag kommer inte klara det här, det går inte. Men jag gjorde det, på något sätt fixade jag det o jag blev starkare än någonsin. Det är väl det här med att det som inte dödar, det härdar. Ett uttryck som man kan hata innan, men efteråt så vet man att det är jävligt sant.
torsdag 11 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

5 kommentarer:
jag är sjukt stolt över dig älskling. att du klarat det. att du fixade det. att du lever. att du andas. att du fortfarande finns med mig. inte att du är HOS mig, för det var länge sen, men att du ändå finns så levande i mina tankar. alla tankar känslor minnen - allt som binder oss samman, och som spänner över ganska så lång tid. vi har känt varandra i över fem år, har du tänkt på det, och hur mycket av den tiden har vi varit tillsammans egentligen? det är inte många timmar minuter dagar. men älskling, du finns alltid med mig och jag med dig. inget kan skilja oss åt.
och du, det är verkligen så. what doesn't kill you makes you stronger.
men du. kl nio ikväll går vi in på youtube och lyssnar på stronger med brittan.
älskar. det vet du.
*pussar på*
Du har kommit långt! Jag tror på dig! Styrkekramar <3
När den gamla ninjamästaren som kallades för den mongoliska tigern lämnade över till den nuvarande mästaren i den kampform jag tränar, 1972, så skrev han ett brev med två väldigt goda råd till sin efterträdare. Detta är seriös ninjavisdom som räddar livet på dig och såvitt jag kan se håller du dig till båda råden.
1. Remember that pain in any form, no matter how hard it is, can be endured, because all pain is temporary.
2. always keep your feet warm.
PUSS!!!!
/pojken
Så jävla stolt över dig.
älsklingen - jag finns jag andas men allt är bara hårtsvårt och dom djävlarna ger mig bara starkare o starkare lugnande. ingenting händer. även jag går omkring i ROSA raggsockar för även här är det svinkallt. jag saknar dig.
du är mina raggsockar i frusenheten.
*pussar på*
//i afton karruz
Skicka en kommentar