klösmärken

Jag har klösmärken på ena kinden, små öppna sår som blöder. En personal med kattklor till naglar råkade riva mig. Det ser för jävligt ut. Jag lyssnar på julmusik o gråter. Misär. Jag vill härifrån. Hela dagen har varit kaos o uppochner.

Det började redan i natt när jag vaknade av en mardröm. Eller hela grejen är att jag inte vaknade helt, utan gick omkring i någon slags dvala. Jag vågade inte lita på att verkligheten var det som var verkligt, utan var rädd för att det jag drömt var det som var riktigt o att den riktiga verkligheten bara var en dröm. Ni hör ju, jag är fortfarande inte riktigt med i matchen. I alla fall så gav nattpersonalen mig varm mjölk, letade pedagogiskt igenom mitt rum för att visa för mig att det inte fanns någon annan där o sen satt dom hos mig tills jag somnade. Jag är vuxen, det borde inte bli såhär, jag borde inte gå i total regress. Men det är det som händer när något eller någon skrämmer mig tillräckligt mycket. I vanliga fall så har jag full kontroll över mig själv, men när jag blir rädd så tappar jag allt, det blir någon slags blockad i hjärnan. Ingenting fungerar.

Jag har tidiga lektioner imorgon. Fritt arbete i engelska. Även om jag är trött så är det otroligt skönt att gå till skolan o få en paus från avdelningen. Lärarna har en bra inställning, dom påminner mig hela tiden om att dom inte ser mig som patient utan som vilken elev som helst. Dom pratar om verkligheten utanför o påminner mig om vad det är jag kämpar för.