måndag 15 september 2008
trött på
Är trött på att vara här, trött på att aldrig få vara riktigt ifred. Jag är trött på att allt jag gör bedöms o värderas. Bra eller dåligt, friskt eller sjukt. Är trött på att jag inte kan höja rösten eller smälla i dörren ibland, utan att det journalförs o tas upp när dom ger rapporter. Jag är trött på att den enda plats som är min egen är ett rum i en korridor o också där kan dom ta sig rätten att inkräkta. Dom har rätt att gå igenom mina grejor, rätt att låsa mig ute o rätt att tvinga mig att ha dörren öppen dygnet runt. Jag är trött på att inte kunna gå ut när jag vill, trött på att inte få äta när jag är hungrig, trött på att inte kunna öppna ett fönster o andas frisk luft. Jag är trött på nycklar o kort o koder. Är trött på att ständigt vara beroende av att andra ska ha tid att låsa upp o låsa in o låsa ut. Jag är trött på klappar på huvudet o lilla gumman, trött på bestraffningssystem o belöningssystem. Jag är trött på att andra har tagit sig rätten att bestämma över mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Usch, jag förstår så innerligt väl att du är trött på det. Själv tog det mig bara ett par veckor på en vanlig psykavdelning innan jag insåg att jag inte är skapt att leva det livet.... bara det att inte få gå upp när man vill var skitjobbigt tyckte jag... men försök hålla ut, för varje dag som går är du en dag närmare fri(sk)heten!
"Det är helt okej att bara lägga sig ner och skrika" - christina appelgate
skrik inte, härda ut, jag hämtar dig imorgon klocka fyra, så åker vi bort från området och gör precis vad du vill (nästan) i ett par timmar eller så länge jag får låna dig, du kan skrika i bilen eller så åker vi upp på berget, du kan gråta eller skratta, eller så kan vi fika som normala människor på stan, fundera på det tills vi ses,
kramar från din stödperson
okej, det gick inte, de ringde,
försök härda ut lilla vän, jag kommer när jag får,
din stödperson som tänker på dig
älskling. jag finns här. mot alla odds finns jag fortfarande här. jag förstår din frustration. jag har inte varit exakt där du är men jag har varit på liknande ställen o till sist vill man bara lägga sig ner o skrika o ge mig lugn o ro.
jag håller handen i grön tumvante. för satan vad det är kallt här utan dig min zill.
love you.
pusspusspuss
finns här också prinsessan. kraaaaam! /B
Skicka en kommentar